WM i shopping

Coppolas hus
Foto: Fredrick Ingvald.

OK! Shopping! Ni kanske tror ni är bra på att shoppa?! Jag säger bara en sak; You aint seen nothin' yet... Jag definitivt mött min överman! Kollegan Melissa, en av de färgstarka individerna på redaktionen! Ni har hört namnet förr, hon och jag har vart ute på knäck ihop. Nu har vi shoppat också ihop! Det slår allt jag tidigare sett!

Vi har skrattat så jag har träningsvärk i käkarna! Och pratat med fler amerikaner, japaner, kineser, mexikaner you name it än jag gjort sammanlagt på hela tiden här. Hon KÄNNER de här människorna! Och gör hon inte det så ser hon till att lära känna dem.

Vi började på Farmers Market vid Ferry Building, där bönderna säljer biodynamiskt odlade grejjer och man kan luncha. Jag kom därifrån med en knippa sparris, en ask jordgubbar, en burk jordgubbssylt och en sprajdans nykläckt kokbok. I Melissas TROLLEY; en knippe sparris, en platta jordgubbar (10 liter..., och hon går dit vareviga lördag), och två portioner av de fantastiskt goda nudlarna med kyckling från lyx-kinesen på stället, Slanted Door.

Sedan taxi till henne för att lasta av allt och så ny taxi. Till pyttelilla Chinatown! Bussen kom precis när det var beslutat så det var bara att hoppa på.

Jag var bara tvungen att tanka upp med en dubbel espresso från Starbucks' vid porten till Inferno. Melissa klarade sig igenom helvetet med bara ett sketet blommigt påslakan! Och en liten necessär till fotolinsen (hon frilansar som fotograf när hon inte är på red eller på shoppingtur!). Jag däremot kollapsade helt och fullt! Eller som Melissa sa, du klarade dig ur detta med hedern i behåll!!! Lite olika perspektiv, budgeten sprack, garden föll, och jag tappade koncepterna totalt.

På mindre än en halvtimme hade jag en ny ryggsäck, "behöver den när vi ska till NY/DC" (right, och vad var det för fel på resväskan jag köpte på outleten förra veckan), en ny liten kinesisk jacka, "nåt att klä upp sig i till jeans efter jobbet" (right, och hur ofta gör jag det?), en liten anteckningsbok för att den var så söt och ett par stresskulor i metall i liten blå kinesisk ask - ja se där, till sist nåt riktigt användbart!!!

Den sista butiken blundade jag mig ur!

Klockan var nio! Middagsdags! Man blir fruktansvärt hungrig av att vara så effektiv! Efter crepes vid sex var jag proppmätt och färdigäten för dagen!

Mot House of Nanking, ett av stan's unika vattenhål mitt emot Coppalas kåk (bilden) på Kearny, bredvid beatpoeten Ferlinghettis bokhandel Citylights. Kön var minst 20 meter lång. Maken till kö-karma har jag aldrig sett, vet inte hur vi kom in, men fort gick det. Maten där är bara så smaskig, liknar ingen kina jag nånsin ätit tidigare, tack Fellow-Patrick (Entreprenör) för att du invigde oss andra i denna hemlighet i början!

"Vad känner ni för idag?"
"Kyckling, tack!"
"En appetizer att börja med?"
"Yes, that would be nice! What would you recommend?"
"I'll take care of it! Don't worry I'll take care of it!"

Man har ingen aning om vad man beställt. Man vet bara att det kommer bli en upplevelse. Melissa lämnade bygget med fanan i topp och två doggybaggade portioner kyckling med jams. "Amazing, att jag aldrig varit här tidigare! Nu har jag verkligen en anledning!"

Vi avrundade kvällen med varsin öl på Café Trieste, San Franciscos äldsta café och en sann mötesplats för beatniks sedan mitten på 50-talet - figurerna där är en helt egen historia! Den får vi ta en annan gång.

Klockan ett på natten gjorde jag touchdown! Efter en minst sagt hysterisk taxifärd. Vad går taxidrivers på här?

"Jag ska till the Haights (hippikvarteren). Willard Street."
"Sure, fine, OK! X-street?"
"Parnassus".
"Sure, fine, OK!"
Tystnad...
"I can do this, I'm a taxidriver you know!" ungefär 50 gånger, och sedan:
"Golden Gate Park? OK, sure, fine! Is that to the left here?"
"Don't think so! Du ska rakt fram hela vägen till parken."
"Sure, fine, OK!"
"Straight here?"
"Yeah, and here, and here and here..."
And finally: "Hittar du härifrån nudå?"
"Sure, fine! Appreciate it! Really!"

Amazing! Men hem kom jag och här är jag nu!