Fan, fan, fan...

"Jag såg en man ligga o dö på en bänk en natt, va inte mycke' att göra ... månen blänkte i fjärran ... man la en filt över kroppen, sen gick vi sakta hemåt i natten."

Du har hört det av Lars Winnerbäck. Nu kunde du hört det från mig. Ikväll efter en god middag på en italiensk restaurang, på strandpromenaden i gott sällskap, dök det plötsligt upp brandbilar och ambulanser...

Blåljusen var på men de kom så sakta och stilla. Det låg en man på trottoaren. Displayen på hans mobiltelefon lyste med ett blått ensamt sken. Men mannen lyser aldrig mer. Han hade ställt sina Hush Puppies bredvid sig och lagt sig ner i all stillhet.

När räddningsbilarna rullade bort hörde jag Winnerbäck sjunga "...du vet att verkligheten är inte alltid så verklig..." Så rätt han har.